Dela sidan på:

De sista timmarna

”Det låter hemskt…men jag hoppas att han dör innan mig…Då vet jag vart jag har honom…och han klarar inte av att jag dör”, farmor Vera hade rätt! Hon fick min far som 18 åring och var mamma för honom nästan hela sitt 85 åriga liv. När min far dog i slutet av oktober 2011 undrade hon om hon fick låna fotot. Ja, du får ta det och jag får tillbaka det med tiden, sa jag. Vid fotot på köksbordet i hennes lilla kök stod ett ljus som ofta var tänt.

Nu brinner ett ljus vid ett foto av farmor Vera på ett annat bord.

När jag ringde min faster  2012-05-15 kl 11, sa hon att personalen hade ringt till henne kl 04, farmor Vera var sämre. Någon gång i gryningen hade farmor börjat att andas annorlunda. Hennes andning var oregelbunden och emellanåt andades hon inte alls. Jag sa inget men jag förstod att det beror på att det är så stor obalans mellan syre och koldioxid och att kroppen inte längre kan kompensera detta, att farmor söver ner sig själv, allt djupare. Min faster berättade att hon och hennes dotter höll farmor i vars en hand och att farmor började bli kall. Jag förklarade för min faster att jag var på väg och att det inte alls var långt kvar nu. Innan jag hade hunnit fram, ringde min faster igen. Farmor var död. Jag åkte hem till min faster som berättade att farmor hade haft sina ögon slutna hela morgonen och förmiddagen men klockan 11.40 öppnade hon ögonen och såg sin dotter (min faster menar att det var så och då är det sant för henne), därefter slöt hon ögonen och tog ett enda djupt sista andetag. Sedan andandes hon inte mer.

Innan jag åkte hem, tog jag farväl av farmor. Hennes ögon var slutna. Jag har upplevt flera hundra dödsfall och funnit att oftast är åtminstone ett öga öppet. Det känns ju alltid behagligast om ögonen är slutna – en evig sömn. Jag vet att hörseln är något av de sista som lämnar den som dör. Vissa menar att i teorin skulle en avliden kunna höra i flera timmar efter att döden har inträffat formellt. Jag förklarade lugnt för farmor att hon får ta det lugnt med sina gubbar och min far, vart de nu befinner sig och att jag ska hjälpa ”Milo” med allt. Jag sa att jag inte hade glömt att hon helst vill ha kistan täckt med enbart ”Förgät mig ej” och jag påminde henne om att jag har fått löfte om att hennes aska skall gravsättas samtidigt som min fars/hennes son.

Farmor Vera hade förklarat för mig att ”Förgät mig ej” är som spädbarns ögon…blå, oskyldiga och nyfikna….

Kenneth M Forsberg

 

Kommentarer

kommentarer