Dela sidan på:

Den äkta godheten -den genuina sorgen

160504_redigerad-1Jag har ett jobb som jag trivs med och där jag gör stor nytta och möts av tacksamhet varje dag. Nu på våren/sommaren har jag börjat pendla de 8 milen så jag passerar släktens marker- mina marker som jag tar hand om…(jag passerar även mina snart x svärföräldras hem och tänker på dem). På marken begravde jag den hund som har betytt mest för mig. Ibland kör jag tidigare på morgonen och stannar till på markerna och ser rådjur och hur morgondiset lättar. Idag släppte chefen hem mig tidigare. Det var stilla när jag stannade på släktens marker…satt på trappan till husgrunden…satt vid min hunds grav…försökte samla kraft men idag fanns ingen kraft….istället fanns sorg…….saknad…djup saknad…När jag kom hem undrade jag varför….jag resonerade mig själv att det var två år sedan ….men lite senare insåg jag gatt det var ett år sedan….tiden går och jag tappar greppet om den…En kvinnlig vän har påpekat att förvisso vill hon droga mig o släpa mig till prästen men hon ser att jag gör saker som jag inte är medveten om ….på jobbet har jag skärpa och närvaro men uppenbart rasar jag för övrigt…Kanske är det därför som jag inte orkar köra mer än några mil hemåt efter jobbet innan jag måste sova en stund? i bilen….? jag stannar till vid parkeringen vid husgrunden där mina förfäder bildade familj…vid graven av den enda sanna godheten jag har träffat på…den enda goda med puls som jag har mött djupt….Falcon…vars grav jag grävde efter mitt livs svåraste men ändå vettigaste beslut jag tagit—-att han skulle få somna in. Jag är mycket gammal…ett halvt århundrande men ändå är det så mycket som jag inser att jag inte förstår…

Kommentarer

kommentarer