Dela sidan på:

Jag liksom stelnar

Vilken vind var det som kylde mig….skulle jag med dig tagit skydd
Skulle jag ha byggt en koja o gömt mig med dig när det blåste…
Kunde det ha räddat dig…räddat från den vilsenhet som blåste o märkte dig…
Men den kylde mig….den märkte mig…
Flera vindar har blåst och jag hann inte ta skydd…ta skydd mot dig…
För att inte stelna o inte snubbla…och
Inte se…inte ser att du inte åt mig har en fackla…
En fackla som skulle kunna tända min låga o att jag från dig inte skulle behöva fråga…
Varför du mig inte såg..varför du lät mig stelna….

Jag stelnar…stelnar som förut…jag blev något jag inte vill vara för dig…
Min kraft tog slut och jag stelnar…stelnar som förut…
Till den tiden innan du mig väckte….jag går tillbaka till den jag var…
Men inte vill ha kvar….det hjärta som var ditt, är snart till is…

Vad skulle jag göra när jag inte dig kunde fånga…
I det mörker du försvann…det lär jag ångra…
Att jag inte band mig fast o följde dig….på den väg du gick…
Att jag istället såg på från håll men utan att kunna få koll
På hur kallt det var där du var….trots att jag ändå fanns kvar…
Kände jag isen från dig…mig beröra….

Jag stelnar…stelnar som förut…jag blev något jag inte vill vara för dig…
Min kraft tog slut och jag stelnar…stelnar som förut…
Till den tiden innan du mig väckte….jag går tillbaka till den jag var…
Men inte vill ha kvar….det hjärta som var ditt, är snart till is…

Varje kontakt med dig, tömde något inom mig….
Det blev kallare o kallare o jag kände mig stel mot dig…
Du fick mig inte längre beröra….för det skulle mig kunna förgöra..
När du inte gav värme…vad kunde jag annars göra…?
Kanske var du starkt o jag var svag…
Svag som inte förmådde finnas kvar…

Jag stelnar…stelnar som förut…jag blev något jag inte vill vara för dig…
Min kraft tog slut och jag stelnar…stelnar som förut…
Till den tiden innan du mig väckte….jag går tillbaka till den jag var…
Men inte vill ha kvar….det hjärta som var ditt, är snart till is…

Kommentarer

kommentarer