Dela sidan på:

Jag- Sveriges svar på Mr. Bean


En dag framför datorn följt av lite löpning på kvällen. – Ja, så hade jag tänkt dagen! Det som störde dagsplaneringen var att jag kom på att jag var tvungen att åka för att handla mat. Eftersom jag hade dåligt samvete över att inte ägna mig åt hunden fick han följa med i bilen. När jag skulle köra hem från affären insåg jag att jag måste fylla på tanken. Väl framme vid automaten, just när jag skulle stoppa i pengar, hördes ett tydligt klickande från bilen. Jag insåg att jycken tryckt ner centrallåset när han skulle leta efter mig. Det var vara att börja jogga hem de knappa 2 km, efter reservnyckeln och samtidigt vara tacksam att man inte befann sig flera mil hemifrån. Väl hemma tog jag min Biltemacruicer cykel och trampade mot min hund och bil. Som tur var hoppade inte cykelkedjan direkt. – Nej, jag hade bara 500 meter kvar… När jag kom fram småskrattade jag åt eländet och funderade över hur allt kunnat gå så fel….Det kändes som om jag hade tagit Rowan Atkinsons rollfigur ”Mr. Bean”. Jag öppnade bilen, tog fram kameran för att föreviga minnet. Då kom en liten bil som var så liten att den inte borde rymma mer än den, på bredden, välbyggde föraren. Bilen ställde sig bakom mig. Jag tog min bild, tog ut cykelhållaren och reservdunken ur bilens baklucka och skulle börja tanka. Samtidigt knölade sig föraren ut ur bilen och jag såg att det satt några ytterligare i bilen. – Kan du inte flytta på dig! Det där lät inte som en snäll fråga utan snarare som en uppmaning. Jag bestämde mig för att ignorera honom. Han hade tre andra bensinpumpar som han kunde använda sig av, så det så!

Med en rivstart som fick den lilla bilens hjul att bukta utåt….så minns jag det…svängde han runt till en annan bensinpump. Väl framme kunde han inte låta bli att vara elak och anklaga mig för att jag inte flyttade på mig. Jag fick god lust att förklara för honom att han skulle snällt vänta tills jag blev klar, men det avstod jag ifrån. Istället sa jag i lugn och behärskat tonläge ungefär. – Du ditt stora elände! Du har ingen aning om vad som inträffat, jag tänker inte berätta något för dig och du borde tänka dig för innan du öppnar käften. Jag är helt fel kille att bråka med!

Nu återstår frågeställningen om varför jag var stygg mot tjockisen? Kanske var det för att han visade tecken på egoism och gjorde en bedömning om att han skulle fram, utan att reflektera över att jag var först och att det fanns en orsak till mitt beteende som han inte ens behöver förstå? Kanske var jag elak för att jag ville ge honom något att ta lärdom av….små farbröder som ser harmlösa ut kan vara nog så otäcka….det är alltid korkat att underskatta någon.

Kenneth M Forsberg

Kommentarer

kommentarer