Dela sidan på:

Jag ville ju ha Leilas kokbok

Mamman i samspråk med en annan mamma i matbutikens kö utvecklade sin sak och blev allt mer förbannad. – Alltså…, jag är noga med att ge honom frukost på sängen, fint dukat med en liten blomma på fars dag. Under den senaste tiden har jag sagt flera gånger att jag skulle vilja ha Leilas kokbok! Den andre mamman med en liten telning och massor av blöjor i varuvagnen sa ”Jaaa…” Detta var som raketbränsle….Med höjd röst och med snabbare ordföljd fortsatte den försmådda mamman; – Ibland är han så jobbig, ofta är han så jobbig….visst har han bra sidor men…., Åhhhh! Vid denna tidpunkt var det dags för mig att plocka in mina varor och eftersom jag är man klarar jag inte av att lyssna på någon samtidigt som jag plockar in varorna.

Denna mors dag var första året som barnen fick fixa med firandet av sin mamma själva. På fredagskvällen ringde min 16 åriga dotter till mig och undrade om jag kunde köra henne till stan på lördagen. Hon hade bläddrat i en broschyr som hennes mamma fått i brevlådan och hittat ett halsband, frågat mamma om det var snyggt. Mamma svarade att det verkligen var snyggt. Min dotter gjorde genast kopplingen ”snyggt halsband-mors dag”. Jag skulle säkert ha gjort samma koppling, lyckligt ovetande om att mamma kanske tänkte att halsbandet med en silverblomma och läderhalsband passade fint till en 16 årig dotter men inte alls till en medelålders mamma. Väl i stan sa expediten i guldsmedsaffären att de förmodligen sålt slut på just detta halsband men att de hade liknande halsband. Några minuter senare och 200 kr fattigare än beräknat vandrade min dotter ut ur butiken, lyrisk över hur snäll butiksbiträdet var…Jag tyckte inte att jag hade anledning att ge en annan syn på saken – att biträdet mycket väl kunde ha letat rätt på halsbandet som kostade 300 kr istället för att sälja ett för 500 kr till min dotter. Tidigt på söndagsmorgonen ringde min dotter: ”Hon gillade det”, var morsdagsdagens muntra budskap.

– Vad göööör du? Min dotter hade hittat mig på baksidan. Jag tog en klunk vin denna söndagseftermiddag i solen och svarade att jag pluggar till en tenta om ”Farligt gods”. –Jaha….!

Som barn kände jag att jag var stolt över mig själv när jag hade köpt något till någon som innebar att jag själv fick avstå från något som jag ville ha eftersom mina sparade pengar gick till en present. Idag är jag långt ifrån rik men jag har ändå ändrat uppfattning om tanken med presenter. Jag tänker hellre ut något personligt och speciellt än att ge bort ett presentkort för ett stim hundralappar. Inom vissa områden har mitt sätt att tänka förändrats. Inom vissa områden har min personliga evolution fört mig framåt men det betyder inte att mitt förhållningssätt är bättre idag än det var då jag tänkte som min dotter gör. Jag är definitivt inte heller bättre än partnern till mamman som ideligen hade lagt fram en subtil önskan om ”Leilas kokbok”! Den mannen kanske har stått stilla i sin evolution i just detta avseende. Jag har å andra sidan insett att i andra avseenden- som jag inte tänker skriva om- har min evolution fört mig bakåt. ”Klick”! ”Klick”! Min dotter hade hittat en av kamerorna och plåtade pappa när hon ändå skulle leta efter grodor, fladdermöss och andra djur på vår baksida att föreviga på bild. Jag fick återgå i att plugga en massa terminologi som säkert inte ens intresserar den som kommit på eländet.

/ Kenneth

Kommentarer

kommentarer