Dela sidan på:

Kanske sista mötet

Lördag den 12 maj på eftermiddagen hjälpte min faster,  farmor att ringa till min mor. Med flämtande röst och något otydlig,  undrade farmor  om jag (Kecke) och min mor (Margaretha)  kunde komma till henne i början av kommande vecka och ha med oss sådana wienerbröd som jag hade med tidigare. Ja, min mor lovade att vi skulle komma.  Min faster tog över telefonluren och sa att farmor inte hade ätit under dagen men druckit lite hallonsaft. Måndag den 14 maj kl 09 ringde min faster och sa att farmor andades snabbt och att hon endast var vaken korta ögonblick. Hon hade blivit betydligt sämre under söndagen. Jag och min mor kom till henne kl 14.

Jag tog tag i farmors hand och lutade mig över henne och sa att vi är nu. Farmor öppnade ögonen och mötte mina ögon, tryckte min hand och sa med flämtande röst: ”Är det…är det klart” Jag förstod att hon syftade på min far/hennes sons dödsbo. Jag sa att hans lägenhet är såld och ett yngre par flyttar in nästa vecka. ”Hur…mycket”, frågade farmor. Jag sa att det inte alls blir mycket över men att han inte lämnade efter sig skulder. Jag sa att allt är klart nu –det är klart nu! En stund senare tryckte hon min hand hårdare och sa: ”Så trött…vill sova”. Jag sa att Margaretha  – min mor- säger till så att du får en spruta så du får sova. Jag är hos dig hela tiden. Jag frågade om hon drömmer något. ”Nä”, svarande hon och skakade lite på huvudet. När min faster återkom efter att ha försökt att sova ett par timmar, berättade jag det för henne. Hon skattade till och sa att hon tror viss att farmor drömmer, eftersom hon diskuterar i sömnen och rynkar pannan när hon sover.  Kanske 20 minuter efter en tämligen låg dos Morfin/Scopolamin subcutant, sov farmor djupt.  Klockan 17 innan jag åkte  hemåt  förklarade jag för farmor att jag åker men att jag återkommer. Hon kramade min hand något och tvingade upp ögonen men hon kunde inte längre möta min blick, ögonvitorna vändes uppåt.  En lång och naturligt vacker sjuksköterskeelev berättade att hon hade pratat med farmor om hennes liv, för något dygn sedan. Sjuksköterskeleven var förundrad över farmors alla upplevelser och över hennes otroliga minne. Sjuksköterskeeleven frågade farmor varför hon inte hade skrivit en bok. ”Det skulle jag ha kunnat göra – att blir författare…om jag hade haft andra föräldrar, svarade farmor. Jag förklarade för sjuksköterskeeleven att om det nu finns något efter döden, så lär farmor sätta fart på sina tre äkta män samt min far – nu är det slut på deras frid. Jag förklarade att det har farmor och jag skämtat om under de senaste månaderna. Jag och farmor är olika gällande mycket men sannolikt är vi lika på ett kontroversiellt sätt gällande frågor som är verkligt viktiga i livet. Kanske är det därför som farmor har frågat så mycket efter mig under de senaste månaderna efter att min far/hennes son dog? Kanske ser hon något som fanns hos min far i mig? Det lär jag aldrig få veta.

2012-05-14  Kenneth M Forsberg

Kommentarer

kommentarer