Dela sidan på:

Lärdom kan ge insikt

DSC04246
Jag kom hem efter jobb, släppte ut hundarna men därefter fick mobiltelefonen mig i sitt grepp…är jag slav under den eller är den något som generar mervärde på lång sikt? Jag minns när jag gjorde värnplikt och skickade blommografering till mig blivande fru på lördagar och för pengar som jag inte hade. Idag skickar man istället ett hjärtan via messenger…bortsett från att det är billigare…är det bättre? Jag tror att jag ”tar in ” människor som jag möter men går det att jämföra med att få ett mess från dem?…-Nej…jag tolkar mer omedvetet vid ett möte än jag ens har kunskap nog för att kunna definiera. Varför låter jag då min mobiltelefon få så stor makt över mig?!
Sannolikt krävs det något extra av kontakt enbart via mess för att kunna upprätthålla och skapa närhet jämfört med ett personligt möte där jag omedvetet tolkar in gester och annat. En dam fick mig att känna en våg av frid och av att ”komma hem”…Hon var gravt medelålders och hade givetvis ingen 17 årings kropp men hennes röst/tonfall/det hon förmedlade via kroppsspråket, fick mig att hamna i ett lugn och harmoni..en känsla av att det är så som det borde kännas ömsesidigt mellan en man och en kvinna. Det var många år sedan jag upplevde samma sak tidigare. -Jo, det är fattigt men är ändå skönt att kunna mötas via mobilen….

Kommentarer

kommentarer