Dela sidan på:

Medietystnaden omkring Gert Fylking

– Stackars hund som måste springa, sa tanten när min hund passerade med mig efter i andra änden av kopplet. – Hundar tycker om att springa, flämtade jag fram. Tanten var klädd i ridtights och en jacka som gjorde reklam för något stall. Innan jag hade hunnit säga något om att hon säkert hade motionerat ett annat djur som också tycker om att springa, hade min hund passerat med mig långt utom hörhåll för henne.

– Nåja, tanten är inte ensam om att ha en snabbare mun än hjärna. Det kan inte hjälpas! Jag kände att hon hade lika stor trovärdighet som en alkis på en parkbänk som med en flaska renat förkunnar inför passerande skolbarn hur förkastligt det är med sprit.

Därmed kommer jag direkt in på mediefenomenet som fångar mig mest. Gert Fylking – Sveriges mediesvar på kriminalkommissarie Columbo! Idag berättade han i radiodirektsändning att han skulle på ett möte med sin chef. Dessvärre fick han ett mail om att det blev inställt. Fylking förkunnade med sakligt lugn att han hade tänkt ”läsa lusen av den djävulen”. Vad chefen hade tänkt framföra förbli en hemlighet. Med lite fantasi går det dock att tänka sig att chefen skulle vilja prata lite om Fylkings ovana att kalla sin chef för ”det lilla äcklet” med jämna mellanrum i direktsändning. Fylking kan komma undan med jobbet och äran i behåll, i en situation då vilken annan journalist som helst skulle ha fått informellt yrkesförbud. Det är så känsligt att inte ens kvällspressen vågar skriva om det!

En gång när jag gick fotbollsdomareutbildning eller utbildningen till ordningsvakt sa fotbollsdomarchefen tillika poliskommissarien, ”Glöm inte….Om allt går åt helvete….se alltid till att ha massans sympati!”.

Självfallet skulle Fylking ha varit avskedad om det endast var juridiska faktorer som spelade in! Jag är inte säker på att det är massans sympati som håller kvar Gert Fylking vid radiomikrofonen. Det är desto mer sannolikt att orsaken till att han inte avskedas är att han drar in massor av lyssnare. Gert Fylking sitter stabilare på sin tron än vad kungen gör på sin! När jag får en inblick i Fylkings rirfäder och ”hyss” i tillvaron, känner jag att jag kan tänka mig vilja blir så gammal som han är. Fylking kan kosta på sig att bete sig som en rebellisk slyngel, vara ostrukturerad och allmänt sluskig. Liksom kriminalkommissarie Columbo är det mest ett kamouflage för en ypperlig skicklighet som lockar fram reaktioner hos andra människor. Alla journalister har mycket att lära av honom. Det finns dock inte plats för så många ”Fylkinginspirerade” journalister. Han ”tar plats”. Kanske är det därför som han inte kan ignoreras trots att kvällspressen uppenbart gör sitt bästa just nu?

Kommentarer

kommentarer