Dela sidan på:

Osynlig blodröd måne

Alla ser…men inte jag…det vackra som har skett denna natt…

Att månen är stor och röd….och att den emot alla ler…

Har den vänt sig bort eller är jag blind…finns den där ändå…

Kanske är den maskerad av mörker…Kanske är den rädd….rädd för att dess tid är så kort
Rädd för att jag skulle beröra….ta till mig och förstå..

Att den är stor men skör….och rädd för att någon skulle den kunna förgöra…

Men varför rädd….när allt den egentligen vill…är att bli sedd…
Varför stänga porten och gå…när allt vi alla vill få…
Någon som lyssnar och finns till…någon som ser…
Ser dig och finns kvar…även om du är i mörker och inte syns.

Kommentarer

kommentarer