Dela sidan på:

Pusselmästaren

.Photo_1484580455022

Nu när livets pussel börjar bli klart tar det allt längre tid för nästkommande pusselbit att komma på plats. Det är naturligt att det är så- det beror inte på min hjärna…men visst…något positivt och unikt döljer sig säkert i ”hålet” i min hjärna 😉 Men när den stora centrala pusselbiten tycks vara funnen och så smått börja hamna rätt i mitt livspussel…då händer något märkligt. Pusselbitar från en svunnen tid börjar visa att de finns. De söker mig. Kanske har de följt mig noga för att själva kunna mogna och anpassa sig för det som de själva trott på hela tiden- föreställningen om att de passar in i pusslet…trots att de inte gjorde det tidigare?! De glömmer att det är jag som är pusselmästaren gällande mitt livspussel. Jag bestämmer! Jag bryr mig inte ett smack om ifall någon skulle anse att jag passar in i deras livspussel….Min tid är för kort. Varje stund är viktig. Mitt livspussel läggs på ett bord. På bordet dyker det upp allt färre bitar som jag inte har sett tidigare. De pusselbitar som försvunnit från bordet där jag lägger mitt livspussel, är borta för mig.Dem som försvunnit från bordet men klättrat tillbaka,förstår jag helt enkelt inte…Hur funkar dem….Vad i helvete vill de! 😉 (Lånade en mening från Sigmund Freud innan han låstes in) Vissa pusselmästare sträcker sig inte endast till att återanvända pusselbitar som tidigare har skadat livspusslet – de låter till och med pusselbiten ifråga tränga sig på plats någonstans trots att passformen inte är perfekt…dessutom accepterar de att pusselbiten fortsätter att vara opålitlig , instabil och riva delar av pusslet titt som tätt…Dessa ynkliga pusselmästare inser inte ens att de inte längre är pusselmästare över sitt egna liv…Någon annan – en annan pusselmästare har kontrollen över livet och denne är dessutom som som en full styrman på ett fartyg….resten av livet fram till skrot kommer att innebära åtskilliga grundstötningar. Varje grundstötning innebär att skada sker. Ett upprivet stål skrov läker inte av sig självt….

Några andra tankar från hålet i min hjärna 😉

DSC_03481

Vi plaskar alla i mörker men somliga av oss följer ljuset i det mörka vattnet.

”En man måste få vara en man. Det ska inte stå ”fitta” i pannan på honom…”. Detta var ett av få viktiga meningar som min näst sista fru förmedlade till mig …som stöd när jag tyckte att jag hade varit för hård. Min kommande sista fru…finns runt mig nu…men vi vet ännu inte om att det blir så. ;-).

Blodprover om några timmar…varje dag är viktig :-).

Kommentarer

kommentarer