Dela sidan på:

Simma Kalmar runt

Söndagen den 12 september 2010 kl 15.10 började jag att simma från startplatsen för Kalmar Triathlon – ”Kattrumpan” – med kurs mot Lotsstationen i Kalmar hamn. Det var ganska varmt i vattnet, sannolikt mellan 16 -17,5 grader. Min destination var Kattrumpan. Jag skulle alltså simma rakt över hamnen, runda Lotsstationen, simma längs med oljehamnen, vika in mot slottet och simma in i slottsfjärden – in i kanalerna för att så småningom återvända till Kattrumpan. Min uppskattning av sträckan – Kvarnholmen runt – var att den är strax över 4 km. Därmed skulle det i teorin gå att använda sträckan som simsträcka i Kalmar triathlon. Publiken skulle alltså kunna följa simmarna hela sträckan bortsett från vägen oljehamnsplan, som är klassad som skyddsområde för den som vistas på land. Publikvänligare simning är så, går knappast att uppbringa.

Motvågor

När jag simmade hade jag en livboj på släp i ett rep. Den fungerade som ett släpankare och såg till att jag höll farten nere och inte förivrigade mig. Efter en stunds simning, vände jag mig om för att inspektera min följeslagare. Den var borta! Däremot hade jag en kulle av sjögräs på släp efter mig. Jag hittade livbojen under gräshögen, någon decimeter under ytan. Då slog det mig att jag faktiskt gjorde nytta för staden – en miljöinsats som samlade upp blommande alger som skrämmer turister. När jag hade befriat livbojen, ville den ändå inte ”surfa på vågorna”. Jag insåg att min livboj tillhör den kategori av livbojar från 1970 och 1980 – talen som rederierna helt nyligen har insett, är av den sjunkande modellen. De suger åt sig vatten. Jag rundade Lotsstationen och hade simmat ca 50 meter i vågor som kom från syd ost med en vind om 5-7 m/s, när jag plötsligt insåg att trots att jag simmade på som vanligt, inte rörde mig någonting alls framåt. I normalfallet simmar jag nästan 50 meter per minut (utan boj/sjögräsuppsamlare). Jag valde att låta vågorna och strömmen föra mig in mot Lotsstationens hamnbassäng. Besättningstjänstemannen som bevittnade hur en långhårig – (min signalröda badmössa gick sönder då jag skulle ta på den), våtdräktsförsedd medelålders man som drog upp en, av sjögräs maskerad, livboj, trodde säkert att jag var en emigrant från Baltikum som hade hoppat från en båt och ville söka asyl. När besättningstjänstemannen hade hämtat sig, förklarade han att inte ens Therese Alshammar skulle fixa sträckan utanför lotsstationen en dag som denna. Grundströmmen på platsen är 1,5-2,5 knop och dagar då det blåser kraftiga motvågor får även större fritidsbåtar problem, sa mannen och syftade på en 10 meters segelbåt som för motor, kämpade sig söderut.

Fem broar

Med bojen under ena armen vandrade jag bort mot Tjärhovets kallbadhus, där jag fortsatte min simning in i Slottsfjärden. Jag passerade anrika restaurang ”Byttan”. Därefter skulle jag simma under Järnvägsgatan – den första av fem broar. För bara fem veckor sedan simmades det ett lopp genom bron. När jag skulle passera, lyckades jag med min obefintliga benkick, träffa en gatubelysningsstolpe som redan hade hunnit bli övertäckt med dy, plastpåsar och annat skräp. Tjugotalet meter senare simmade jag under järnvägen. Botten var täckt av snäckskal – en ganska imponerande syn. Dessvärre var det så grunt att bröstsimmare skulle slå i knäna. Efter att ha korsat en mindre konstgjord sjö om kanske 20 meter i diameter, sögs jag in under Olof Palmes gata. Kanske orsakades suget av att bron sydliga passage är bredare än dess nordliga så att den får formen av en tratt? Fängelset, träbron och gamla vattentornet, passerades utan problem. Kanalen var säkert 3-4 meter som djupast i mitten och jag kunde inte se botten. Därefter simmade jag under Södra Kanalgatan följt av Fredrikskansbron. Jag kan konstatera att en burksamlare som tar sin syssla på allvar, borde hoppa i vid dessa båda broar. Där fanns alltså en betydande mängd Ölburkar. Simningen fortsatte längs med Södra Kanalgatan och under Ängöleden. Därefter befann jag mig åter nära Kattrumpan. Jag simmade längs med den djupbrant som löper ca 10 meter ut från Klapphuset (det enda kvarvarande av Kalmars fyra klapp- och tvätthus). Kanske 120 meter senare rundade jag badbryggan vid Kattrumpans badplats och var alltså tillbaka vid startpunkten.

Slutsatser

Jag kom fram till att det förvisso inte är olagligt att simma förbi Lotsstationen men det är alldeles för svårt. Sannolikt skulle endast några få Triathleter ta sig runt simbanan längs med Oljehamnsplan under de ganska normala förhållanden som rådde. Dessa få måste dels vara otroligt starka simmare och dessutom visa prov på dåligt omdöme.

Självfallet borde åtskilliga vältränade havs simmare klara av att simma medströms om det dessutom inte blåser mer än kanske 2 m/s. Sådana förhållanden är dessvärre sällsynta.

Passagen under broarna fram till fängelset är för små för att klara av flera hundra simmare och följekanoter. Däremot skulle det absolut gå att ha en simstäcka från Kattrumpan, in i kanalerna och vända någonstans i höjd med gamla vattentornet.

Kommentarer

kommentarer