Dela sidan på:

Sista natten

DSC_1308Det är sista natten och den kanske vackraste natten . Sommaren i livet var som en glödlampa. Den lyser starkast en stund innan den slocknar för gott. Jag kände att livet var som en glödlampa som ibland lyste starkt och ibland bara förmådde att glöda svagt. Kanske var det jag….,nej…..det är jag som är glödlampan som har brunnit starkt när andra har behövt det och som gav mig ny energi o glädje samtidigt som jag lyste allt starkare….livet gav löfte att om bara några månader skulle jag kunna få släcka ner lite och spara mig , för att en annan lampa som jag hade lyst för, skulle komma att få kraft att lysa. Vi skulle lysa tillsammans. Det var spännande och nytt men det enda sanna….två lampor tillsammans innebär att men ser livets väg lättare. Två lysen tillsammans har förmåga att hantera livet lättare….Den där sista natten insåg jag att jag hade börjat slockna….jag insåg det när jag inte längre trodde på något och när jag inte ens längre kunde klart se vem jag är eller ens vara säker på att jag inte endast – på flera viktiga sätt – fanns som en kontur som allt mer suddas ut….Jag hade lyst för starkt under för lång tid för något som var viktigare än mig och när jag skulle få hjälp att ladda energi, fanns ingen där…jag insåg inte att det skulle bli så men å andra sidan skulle jag ändå ha gjort som jag gjorde….det gav mitt liv en mening och det öppnade något fint hos mig …känslor som jag inte känt tidigare men bara hört berättas om. Jag är nyfiken på om jag kommer att förnimma vad det allra sista som är kvar av mig kommer att vara….jag suddas ut…men kanske är det sista som försvinner ….långt efter att jag inte längre syns…kanske är det något av det där fina…det där vackra som jag fick upptäcka och låna ?

Kommentarer

kommentarer