Dela sidan på:

T-röds färd till Färjestaden – en historia i tre bilder

2006-05-14 till 2006-05-15

Pitch

T-rödMed ett rytande kastar sig vågen över mig där jag står i akten. Vågen ökar vattenmängden inne i båten med några millimeter. Jag torkar ut ögonen med ena handen men släpper inte rodret, försöker stå stadigt och göra mig redo för nästa omgång från havet. Ibland är jag förbannad, ibland rädd och ibland är jag lugn inför det som eventuellt kan komma att ske. När jag slutligen kan ändra kurs har jag fått intryck som jag börjar bearbeta och en ny insikt börjar sakteliga växa fram. Kanske en insikt om kursändring i livet …

Huvudbild

Efter åtta timmars kamp mot naturen kom hon i säker övernattningshamn i Bergkvara. Under två timmar hade hon kämpat hårt in förhållanden som ingen 6,5-meters båt med orutinerad skeppare ska utsättas för.

Huvudkonflikt och huvudljud

Konflikten ligger i att jag inte kan segla. Jag kan inte ens få upp masten och segel själv. Det fanns avsatt tid för mig att under söndagen och halva måndagen ta henne från Karlskrona innehamn till Färjestaden. Karlskrona har en stor skärgård med många grund. Jag hade endast en gammal utombordsmotor som jag inte kunde lita på. För att gå fri från alla grund tvingades jag att ta mig ut två timmars gångtid, ca 1,5 landmil rakt ut i Östersjön. En grundstötning kan innebära att båten välter. Det blåste kuling och vågorna var mellan 2-3 meter höga. Motorn som kämpade tappert. Blåsten och vågornas brytningar när de slog över T-Röd var de enda ljuden jag uppfattade. Ibland lät jag rädslan övermanna mig och jag stängde då ute ljudet med automatik några sekunder innan jag på nytt fokuserade på båten, hur vågorna kom och motors kämpande när propellern var över vattenytan. Att få vågorna från sidan skulle kunna betyda att båten välter. I fallet motorn skulle stanna, en grundstötning eller att rodret skulle gå sönder kunde mycket väl innebära att jag aldrig skulle kunna skriva en rad till. Nästa sak som skulle skrivas om mig skulle då bli en dödsannons. Hade jag gjort en felbedömning av min sjövana? Var min riskbedömning felaktig? Visserligen hade jag med en annan båtmotor som reserv men att byta motor i hård sjö där ett misstag skulle vara överstiget är en enorm risk. Kanske skulle jag istället ha låtit båten vara kvar tills jag hade mer tid om ett par veckor? Här ligger T-Röd, 6,5 meter Seacat i Karlskrona, sin hemvist allt sedan hon byggdes 1973. Det var därifrån jag skulle ta henne.

Huvudkaraktär

T-rödFrågan är om inte T-Röd är huvudkaraktären men dessvärre tror jag inte att en båt kan få vara det om det finns en människa med i bilden. Jag får motvilligt åtaga mig att vara huvudkaraktär. Jag hade kommit in i Bergkvara hamn och visste att kommande dags 3-4 timmars resa mot Färjestaden skulle bli en förhållandevis mycket enklare tripp. Efter förtöjning kände jag hur hungrig jag var. Släktingar mötte upp med pizza och kaffe. Jag stank av olja och bensin efter att ha tvingats byta motor och fylla på bensintanken under hård sjögång. Min mobiltelefon visade på nio missade samtal. Tre var från Dototea Ambulans som jag lovat arbeta en vecka hos i augusti. Resterande var från oroliga släktingar. Det mest noterbara var att inget av samtalen var från den tjej jag haft mest kontakt med den sista tiden. För mig är det en tydlig signal. Min tid bedömer jag som för viktig för att hon ska få del av den. Innan jag somnade funderade jag över kommande dag. Sjöradion förkunnade att morgondagen skulle ge fina förhållanden initialt men att det skulle blåsa upp senare. Jag förstod att jag skulle får rak sydlig vind – alltså sidvind när jag ska korsa Kalmarsund mellan fyrarna i Kalmar. Det skulle bli riskfyllt. Att få sidvind innebär att båten kan kantra. Jag skulle ändå inte ha något val. Kalmar sund har så många grund att alla andra alternativa kurser för min del skulle innebära att jag sannolikt skulle grundstöta. Nu efteråt kan jag konstatera att jag hade gissat rätt angående min plan. Seacat T-Röd (en legend i Karlskrona) har nu en ny hemmahamn i Färjestaden. Jag kan inte tänka mig att jag i framtiden kan se någon anledning att vilja sälja henne. Hon lär stanna inom släkten och få åldras med värdighet i Färjestaden.

Kommentarer

kommentarer