Dela sidan på:

Ur spår – mitt liv är för kort

allt.IMGP0012

Hej! Du läser. Du skriver anonymt till personer gällande det jag skriver. Du förfäras över när jag tar ställning i livet. Du ogillar mitt liv trots att det inte är ditt liv. Du skriver till de få personer som jag har nära mig eftersom jag högaktar deras värderingar i livet och om livet samt deras sätt att leva. Ditt syfte är att förstöra mitt liv. Du är en kaxig fegis med ryggrad som en mask med en empatisk förmåga som motsvarar den som ryms i navelsträngen hos ett myggfoster. Ditt sätt att agera- att göra människor i min närhet illa i syfte att skada mig, är facit för ditt liv. Du mår dåligt. Du vet om att du är en skam och att du kommer att få det liv som du förtjänar. Varje vettig man/kvinna som du vill ha nära, kommer att lämna dig eftersom de inser att deras liv är för kort för att dela med dig som bär sig så illa åt genom att ägna sin dyrbara tid åt att skada andra istället för att leva i nuet och leva på det sätt som gör att andra kommer att minnas dig med ett varmt leende. Jag står för ärlighet, ogillar lögner och elakhet. En naturlig del i mitt liv sedan 45 år, är att få hålla på med idrott 1-1,5 timmar per dag året om. Jag är en trygg man som är snäll men det innebär inte att jag är en fjant. Den som bär sig illa åt och kommer i min väg har att lämna min väg eller att bli överkörd. Min roll i livet är inte att ge terapi till personlighetsstöda individer som tar energi från mig som jag måste ägna åt viktigare saker- mitt liv är för kort. Det finns psykologer som har som yrkesroll att hjälpa sådana människor som du – sådana människor som får energi av att vara en fegis som medvetet vill göra andra människor ledsna för eget syfte som du sannolikt inte ens vet orsaken till – det är dessvärre så som personlighetsstörda agerar…de går inte att förändra men det påstås att symtomen klingar av med stigande ålder. Nej…, jag förlåter inte – mot dig är jag en konsekvens av dig. Förlåtelse får du genom kyrkan – de förlåter

Kommentarer

kommentarer