Dela sidan på:

Växjö 6-timmars

Klockan 15 i går började jag och en klubbkompis- Trine Nyberg- att springa 6 timmars Ultramarathon, varv efter varv runt Värendsvallen. Jag tyckte att jag sprang lugnt men 40 km passerades på 3.30 och 42 km  passerades på 3.43. Det spelade ingen större roll. Med facit i hand, skulle det inte har betytt något om jag hade öppnat lugnare. Vi sprang motsols och efter ca 4 timmars löpning fick jag allt mer ont i ena höften- ett muskelfäste som inte klarade av när jag sprang i kurvorna. Jag valde att börja att gå genom kurvorna. Det kändes bättre men i övrigt var jag pigg och helt ok för övrigt…Som vanligt fick jag synproblem efter ca 2 timmars löpning (svårt att fokusera blicken, ser lite oklart men det släppte efter bara 15-20 minuter- det var ovanligt att det släppte)

Jag tappade enormt mycket under de två sista timmarna men kom upp i 57km och 516 meter. Trine var pigg hela tiden, sprang med lätta steg och hämtade in på mig. Hon fick ihop 57 km och 106 meter. Många män tappade mycket, vissa valde att endast springa Marathon och kliva av. Jag vann Herrar 6 timmars Ultramarathon men det är inget som jag räknar som en merit. Tävlingsledaren Christer Svensson hade tillverkat medaljerna- en tjock bit metall som han hade graverat, till de främsta.Det är trevligt att få ett unikt hanterk.

Som vanligt kunde jag inte  känna att allt fungerde perfekt så att jag kunde pressa sig och göra mitt bästa efter den fysiska kapaciteten (nästan alla tävlanden resonerar på samma sätt). men om jag inte hade fått ont i höften, borde jag ha kunnat komma omkring 70 km på 6 timmar. Kanske kan jag försöka på nytt nästa år?

Kommentarer

kommentarer