Dela sidan på:

Vuxenhet – att skapa sin egen olycka

Undra hur det känns år 2000! Då är jag medelålders och säkert inne på min andra omgång fru med barn. – Nej…det är så långt till dess…då kan jag mycket väl ha tränat ihjäl mig eller något..

Nu har det snart gått 10 år in på 2000–talet, Vad hände egentligen?

Hur många år har jag tappat? Visst minns jag året då jag tog en svensk klassikerJ…., men var jag inte gift då? När skilde jag mig?

Uppvaknandet sker sakta. Jag har inte varit riktigt medveten de senaste 15 åren! Vad beror det på? Depression eller krisreaktion orsakad av skilsmässa eller något annat som jag förträngt?

Vid en tillställning i somras, slog det mig att mina småbröder börjar bli påtagligt gråhåriga. – Det måste ju jag också vara, tänkte jag! – Japh, vid tinningarna börjar det komma!

I slutet av augusti var jag kort i Stockholm. På centralstationen träffade jag en tjej – snarare kvinna. I mitten av 1980 – talet var hon ouppnåelig ungefär på samma sätt som Marilyn Monroe. Media tyckte också det och hennes möjligheter i livet avseende status och pengar överglänste det som Sverige kunde erbjuda. Min bild av henne då var att hon var avskärmad och ytlig utan försök till djupare insikt i något. Idag är hon 41 år och har fått lite rynkor. Hon har nästan lämnat det som tidigare var hennes liv….glaumorfester, statuskontakter. Hennes ögon och gester utstrålar en annan värme och insikt än tidigare men visst lyser hon allt jämt upp ett litet rum som exempelvis centralstationen i Stockholm! Idag är hon en frånskild tre barns mamma med vanligt arbete. Det syntes på henne att hon blivit bättre på att ”ta in” andra människor.

Ibland ser jag hur vissa är medvetna om att de gör val som de egentligen inte skulle vilja göra. De gör något som är emot deras natur! Det kan fungera. Det kan fungera att dra till en storstad för att envist tvinga sig in i statusjobben i hotellbranschens högborg! Frågan är om det leder till lycka? Pengar och status går att skaffa om man är envis. Det är därmot tveksamt om man kan agera mot sin sanna natur till den grad att man lyckas lura sig själv att man är lycklig. Lura sig själv av det enkla skälet att man är för rädd för att våga titta efter om man verkligen är lycklig! Livslögnen blir en lögn som begränsar livet.

Istället för att tvinga sig in på statushotellet kanske Kalle skulle ha varit lycklig om han kunde vara deltidsfiskare på västkusten och driva ett vandrarhem? Jag har aldrig sagt något till någon om vad jag tror, inte ens om någon frågar mig! De flesta som frågar om något, propagerar för det utan att de är medvetna om det. Därmed har de redan gjort sitt val. De söker endast lite social stöttning i beslutet som de är omedvetna om att de fattat. – Visst kanske det å andra sidan kan vara så att jag är arrogant och elak som inte försöker vägleda någon att göra något som sannolikt tycks vara emot deras natur!

Varför gör vi så mycket som vi vet inte gör oss lyckliga? Kanske för att vi låter oss styras av driften av framgång och status? De flesta inser med tiden att lycka handlar mest om att inte agera emot sin egen natur – sin övertygelse!

Enkelhet och samvaro är andra viktiga faktorer för lycka. Jag tror att mycket av det vi gör innebär att vi lägger till en länk i kedjan som hindrar oss från lycka. Vi städar väldigt noga hemma. För att kunna hålla samma nivå på städningen, måste vi diska ofta, plocka undan, inte låta något ligga framme. Vi väljer ett visst yrke som har outtalade dresscode normer. Då måste vi se till att hålla koll på hur vi klär oss och beter oss. Vi köper en ny statusbil. Därmed förväntas vi se till att hålla den i toppskick. Vi tränar saker som vi inte tycker om, helt enkelt för att försöka hålla kroppen snygg och för att ”hänga med”. Vi tränar inte för att det hör till vår natur att göra det, osv.

Våra val gör oss ofta till fångar. Har du tänkt på hur glad du blev när du var sju år, öppnade julklappen och såg att det var just den gröna ishockeyhjälmen du så hett önskat dig? Du vårdade den hela säsongen och livets enda bekymmer kretsade omkring så mycket mindre aspekter än det gör som vuxen. Vi skapar förutsättningarna för vår olycka i tron att vi ska bli lyckligare. Husvagnen, båten fritidshuset innebär ju exempelvis mycket ansvar och förpliktelser. Att ha barn med flera olika är ett annat sätt att bädda för olycka.

Jag tror att det är fler än jag som är lyckligast när vi drömmer!

I mina drömmar har jag väldigt få prylar. Jag har heller ingenting som jag måste bevisa för någon. Oftast bor jag med någon enkel kvinna, iklädd vit klänning och i övrigt okomplicerad, i ett 1800-tals hus vid havet…..Jag blir lika förbannat varje gång jag vaknar upp till den verklighet som jag i mitt oförstånd har skapat och som vissa tror är ”lycka”!

Kommentarer

kommentarer