Idrott | Erfarenheter ifrån 10 år med Järnmannen | GPS-kartor till Kalmar Triathlon

Ultramarathon och triathlon
Det finns de som på fullaste allvar kallar bowlare för ”idrottsmän”. För mig känns det lika främmande som att kalla fröken Ingrid Swede – Sveriges största export inom porrbranchen – för ”sexolog”. Jag menar att den som deltar i något som kräver styrka, uthållighet och skicklighet, kan kalla sig för ”idrottsman”. Alla andra är ”sportsmän”.

Nej nu dj..! Nu har du inte koll på bokstäverna på tangentbordet, säger ”vän av ordning”. Jag håller med om några menar att jag därmed skulle ha degraderat stora löpare till att inte benämnas ”idrottsmän”. Men det är inte riktigt sant! Ytligt sett tycks löpning kräva lika stor grad av skicklighet som att koka vatten. Nix, så enkelt är det icke! Löpning handlar mest om psykologi. Det finns tendenser som pekar på ett samband mellan intellektuell förmåga i samklang med framgångsrik löparförmåga. Jag tror ingen har publicerat någon forskning inom området. Ultramarathonlöpare har påfallande ofta varit forskare. Det borde finnas en statistisk signifikans. Det är inte sannolikt att det kan bero på slumpen. Det är inte alls så märkvärdigt att springa en klassisk Ultramara 100 km. Hemligheten ligger till stora delar i att anpassa farten. Första gången blir man rädd när benen känns som stockar och hotar med kramp efter bara fem mil. Till nästa lopp har man lärt sig att det är något som enbart tjänar som en bromskloss, inget allvarligare än så.

Jag har genomfört fyra Ultramarathon. Mina minnen från loppen är att man träffar många spännande människor som man aldrig skulle ha träffat annars. Ironman – 3860 m simning, 180,2 km cykel och ett avslutande maratonlopp, 42195m – är det ultimata kraftprovet. De senaste fem loppen jag gjort (har genomfört tio ) har jag genomfört på säkerhet, fegt nog. Ur detta perspektiv kan jag inte tycka det är något speciellt att enbart genomföra en Ironman. Jag har visserligen bara tävlat i Kalmar som har en ”snäll” bana.

Triathlon förknippas främst med Ironman . För att skilja den ursprungliga distanstävningsformen från de lite kortare varianterna infördes begreppet ”Triathlon”. Idag är det en liten sport i Europa men en jättesport i Australien och i vissa delar av USA. Många tror att det krävs enorm tid för träning för att genomföra en Ironman. Det är sant! Det lär faktiskt kräva mindre träning än vad det flesta tror. När man tränar olika grenar, får man en synergieffekt. Vissa triathleter får då en kropp i fitnessform på köpet. Triathlon är en sexig idrott! Under sommar OS 2004 filmade fotograferna idogt volleybolldamernas vackra bakdelar. Det lockade säkert mången man till att få upp ögonen för volleyboll. Minnet av dessa damer förbleknades dock snabbt när triathlondamerna visades.

Det har alltid ansetts vara attraktivt att behärska många saker samtidigt. (Undantaget är att tafsa på en dam samtidigt som du sveper en öl). I triathlon behärskar du flera saker samtidigt. Leonardo da Vinci, Casanova och August Strindberg (jag menar Strindberg) var mångsysslare av rang. Deras kärleksliv skildras som flexibelt, nytänkande, och framförallt frekvent.

Upplevelser av arbets-ekg
Bakgrund
Jag genomförde ett arbets-ekg eftersom husläkaren misstänkte att jag hade en hjärtmuskelinflammation. Det var logiskt att misstänka det på objektiv grund. Mitt ekg avviker från det normala och jag har dessutom fått svårt att andras samt drabbas av hög puls då jag börjar springa i lugnt takt utomhus. Detta övergår i huvudsak efter 700 meters jogging. För egen del, misstänker jag att jag har drabbats av ”ansträngningsastma” på äldre dar och att en dos med korttidsverkande luftrörsvidgande läkemedel skulle dämpa mina symtom.
Jag förklarar de olika relevanta begreppen vid arbets-ekg stegvis, samt beskriver hur det var för mig, nedan.
Borgskalan är en skattningsskala för upplevd fysisk ansträngning. Uppskattningen är subjektiv och individuell men är tänkt att korrelera med pulsen T.ex. ska 13 på skalan motsvara ca 130 i puls. Skalan går från 6 till 20 och orden för att beskriva de olika graderna av ansträngning är noga utvalda. Borgskalan är översatt till ett antal olika språk men då ordens betydelse skiljer sig är skalan inte fullt jämförbar mellan språken.
• 6 Extremt lätt
• 7 Extremt lätt 45% av max
• 8 Extremt lätt
• 9 Mycket lätt 55% av max
• 10 Mycket lätt
• 11 Lätt 65% av max
• 12 Lätt
• 13 Ganska ansträngande
• 14 Ganska ansträngande 75% av max
• 15 Ansträngande
• 16 Ansträngande 85% av max
• 17 Mycket ansträngande
• 18 Mycket ansträngande 92% av max
• 19 Extremt ansträngande
• 20 Maximalt ansträngande 95-100% av max

Jag hade 12 vid en puls av 155 slag/minut. Alltså var mitt hjärta lite mer ansträngt än min upplevelse av ansträngningsgrad. Sannolikt beror detta på att jag är van att plågas som en följd av massor av års träning.

Ledande idrottsfysiologer menar att den som är vältränad kan befinna sig på 12-13 och en puls omkring 150 slag per minut under en lång tid.

Puls den tryckvåg som uppstår då hjärtats kammare drar ihop sig och skickar blod till lungorna och sedan till övriga kroppen.

Maxpuls är den maximala puls som kan uppnås vid ansträngning. Den är grenspecifik. Det betyder att den blir mest rättvisande om testet utförs på det sätt som vederbörande är mest van vid att träna på. Jag genomförde det på en träningscykel men jag föredrag att löpträna. Idrottsfysiologer menar att i fallet jag skulle ha utfört testet på ett löparband, skulle jag kunna uppnå det värde jag erhöll samt 8 slag ytterligare (187+8=195 slag/minut). Maxpulsen är individuell men det är vedertaget att räkna med formeln 220 minus åldern. Hos vältränade individer, sjunker maxpulsen långsammare än vad som gäller för genomsnittbefolkningen. Eftersom jag är 44 år borde den kunna uppskattas till 176. Läkarens uppskattning av min förväntade maxpuls ligger nästan exakt så – 177.

Arbets-Ekg syftar till att undersöka hur hjärtat sköter sin funktion under ansträngning. Det kan ske antingen genom att läkaren bestämmer att testet skall avbrytas vid en viss puls eller arbetsbelastning räknat i motstånd – watt. Eller genom att testpersonen får hålla på så länge denne vill och orkar. Jag gjorde det sistnämnda. I Sverige använder sjukhusen en träningscykel. Det finns olika vedertagna varianter av arbets-ekg: 60/30 och 100/15. Den första siffran innebär att testet startar med 60 w motstånd och höjs med 30 w per minut. Motsvarande strategi gäller för 100/15. Frekvensen på tramporna skall hållas över 60 varv per minut. De olika metoderna syftar till att mäta olika saker. Missköter sig hjärtat vid kortvarig och hög belastning eller vid en längre och stegrande belastning?

Till skillnad mot då elitidrottsutövare testas – en sak som inte sjukvården sysslar med – i träningssyfte, skall testpersonen sitta ner under hela testet. Det är alltså inte tillåtet att då mjölksyran sätter in – hos mig efter ca 14 minuter, 310 watt och en puls om 187 som inte ökade – resa sig upp för att prestera ytterligare något. Jag avbröt för att jag hade mjölksyra i lårmusklerna. Min ansträngningsgrad var 18.

Sjukvården testar oftast endast personer som har misstänkta hjärtfel men de testar dessutom brandmän i förebyggande syfte med olika tidsintervaller. Brandmän testas oftast enligt 60/30. Jag testades ju enligt 100/15. En 43 årig brandman skall klara av 230w under en minut innan denne inte klarar av mer. Det skall alltså ta 7-8 minuter för en brandman i 43 års ålder att komma upp till 230w och därmed klara av att få arbeta ytterligare 5 år fram till nästa test. Efter 7,5 minuter passerade jag 230w och efter 13min 52 sekunder nådde jag 310w. Därför förklarade läkaren att jag faller utanför det som sjukvården mäter.

Under senare år har nyare rön framkommit. Det har visat sig att rytmrubbningar i regel inte uppträder under själva ansträngningen, utan snare minuterarna efteråt. Det stämmer med de fall för 15 år sedan då främst, unga elitorienterare föll ihop i omklädningsrummet. Det stämmer även den med aktuella fall då en 26 årig brandman föll ihop direkt efter mållinjen efter det ynka 10 km kota midnattsloppet. För min del visade mitt ekg enstaka extraslag direkt i början av testet men inga alls varesig under resten eller efteråt.

Varför hamnade jag då på en hjärtmottagning med en akutremiss? Jo, husläkare tog ett rutin ekg och fann att det var konstigt. Denne misstänkte hjärtmuskelinflammation. Jag var inte lika oroad eftersom jag hade läst att det är vanligt att den som har tränat konditionsidrott under åtskilliga år belönas med ett ekg som avviker från det normala. Hjärtspecialisten bekräftade att det förhåller sig på så sätt. Trotts att jag aldrig har varit annat än möjligen ”elitmotionär”, är mitt hjärtas kammare förtjockade av muskler. Det stör det elektriska ledningssystemet. Ekg visar ju endast hur strömmarna går i hjärtat. Det säger inget alls om dess pumpförmåga. Ekg bygger på studier av hur normaltränade individers elektriska system går genom hjärtat. Det stämmer inte alltid då en person som avviker från normal kriteriet skall testas. Det förhåller sig på samma sätt när det gäller blodprover och andra tester inom sjukvården. Värden som alltså signalerar om att något är fel – sjukligt- kan mycket väl vara felaktigt tolkade värden.

Kondition mäts egentligen i mängden mjölksyra – det som bildas då hjärtat inte längre förmår leverera syre till musklerna – men en mindre noggrann men enklare metod att mäta kondition är att mäta tiden det tar för pulsen att sjunka efter ansträngning. Kännetecken för ett vältränat hjärta är att det snabbt kan komma ner i puls. Ju snabbare sänkning – desto bättre kondition. Detta är en sanning så länge som det gäller måttlig ansträngning – 13 på Borgskalan – som har varat i omkring 10 minuter I ett sådant fall, anses en pulssänkning med 25 slag per minut indikera på ett vältränat hjärta – mycket bra kondition. När det gäller vid maxpuls test, stämmer inte detta. Det finns inga enkla svar att ge för den som vill tolka pulssänkning efter en maxpulsansträngning, men min puls sjönk från 187 till 99 på 4 minuter, alltså ett genomsnitt på 22 slag per minut. Under detta år har jag tränat få intervallpass och nästan inga tempopass, dessvärre dessutom väldigt få distanspass, men jag skulle ändå tro att mitt hjärta är vältränat och att min kondition är bra mycket bättre än för de flesta andras 44 åriga farbröders. Och vad desto viktigare är: Det skötte sig exemplariskt under ansträngning!

Den 17 augusti 2010 Kenneth M Forsberg