Förtala ingen och aldrig

DSC_0150
Robert Aschberg hade ett program som hette ”Trolljägarna”. De sökte upp, konfronterade och överlämnade skadeståndsanspråk till personer som har kränkt andra medvetet på Internet -de hade ärekränkt, vilket utgör brott enligt Brottsbalken.

Åklagare åtalar när brott har skett men genom särskilda riktlinjer ska de vara mycket restriktiva med att åtala vid ärekränkningsbrott. Det är fråga om resursfördelning. Jag håller med! Det är mycket mer rimligt att de åtalar dem som kränker barn eller misshandlar kvinnor än att de ser till att hjälpa människor som har givit sig på andra människor som kan försvara sig själva.

Jag kom till en punkt då jag tvingades bryta en kontakt. Det gjorde ont men var absolut nödvändigt. Det skedde natten mellan en söndag och en måndag. Min flykt upptäcktes och gav omedelbar respons i form av kränkande ord om mig på på Facebook som syftade till att få mig att framstå som klandervärd i min levnad. Tingsrätten skriver att det inte spelar någon roll att det togs bort efter några timmar av den som skrev det. Det spelar heller ingen roll att det skrevs ”i stridens hetta”…nåväl…”strid”…jag smet som en liten mus men upptäcktes…

Några av mina vänner som har känt mig i många år, reagerade kraftigt på inläggen. Jag har inte tid…mitt liv är för kort för att ägna någon energi åt sådant …men jag insåg att jag måste göra en markering. Personen måste lära sig att aldrig under några omständigheter, förtala någon. Jag hade dessutom ett ansvar mot mina vänner och mot min trovärdighet. Jag kunde ha åtalat för brottet.Jag kunde ha krävt 7000 kr i skadestånd, men varför skulle jag göra mer än precis det jag behövde göra? Vad vore jag för man som skulle utnyttja sin ryggrad och sitt kunnande för att skada en person som innerst inne endast var djupt förtvivlad och som av andra skäl har det tufft nog ändå i livet?!

Min tid är för kort för att lägga tid på annat än det som andra tycker att jag är viktig för…min flickvän…men givetvis finns det en gräns för allt. För det fall en man bär sig illa åt mot mig eller mot min närhet…några illasinnade ord någonstans…då spårar jag även om det är dynamiska ip –
adresser eller ”skyddande telefonnummer”…då knackar jag på dörren och överlämnar anspråk om skadestånd. I vissa fall ser jag det som att ”Inget brott är för litet och ingen buse är för stor och ful”. Robert Aschberg – som jag har mött en gång – har säkert en del likheter.

Ur spår – mitt liv är för kort

allt.IMGP0012

Hej! Du läser. Du skriver anonymt till personer gällande det jag skriver. Du förfäras över när jag tar ställning i livet. Du ogillar mitt liv trots att det inte är ditt liv. Du skriver till de få personer som jag har nära mig eftersom jag högaktar deras värderingar i livet och om livet samt deras sätt att leva. Ditt syfte är att förstöra mitt liv. Du är en kaxig fegis med ryggrad som en mask med en empatisk förmåga som motsvarar den som ryms i navelsträngen hos ett myggfoster. Ditt sätt att agera- att göra människor i min närhet illa i syfte att skada mig, är facit för ditt liv. Du mår dåligt. Du vet om att du är en skam och att du kommer att få det liv som du förtjänar. Varje vettig man/kvinna som du vill ha nära, kommer att lämna dig eftersom de inser att deras liv är för kort för att dela med dig som bär sig så illa åt genom att ägna sin dyrbara tid åt att skada andra istället för att leva i nuet och leva på det sätt som gör att andra kommer att minnas dig med ett varmt leende. Jag står för ärlighet, ogillar lögner och elakhet. En naturlig del i mitt liv sedan 45 år, är att få hålla på med idrott 1-1,5 timmar per dag året om. Jag är en trygg man som är snäll men det innebär inte att jag är en fjant. Den som bär sig illa åt och kommer i min väg har att lämna min väg eller att bli överkörd. Min roll i livet är inte att ge terapi till personlighetsstöda individer som tar energi från mig som jag måste ägna åt viktigare saker- mitt liv är för kort. Det finns psykologer som har som yrkesroll att hjälpa sådana människor som du – sådana människor som får energi av att vara en fegis som medvetet vill göra andra människor ledsna för eget syfte som du sannolikt inte ens vet orsaken till – det är dessvärre så som personlighetsstörda agerar…de går inte att förändra men det påstås att symtomen klingar av med stigande ålder. Nej…, jag förlåter inte – mot dig är jag en konsekvens av dig. Förlåtelse får du genom kyrkan – de förlåter

Radiokommunikation i grynig eller skymning – varför?

_20170916_094959

Klarnar det upp eller blir det mörkare? Varför ställa frågan? Det är relevant att fråga varför det är rimligt att fundera över det som sker allt mer för varje sekund och där svaret ges med tiden. Under en viss tid då det är oklart om det är gryning eller skymning och om dagen eller natten blir klar eller mörk, spelar det mindre roll att jag surfar bland molnen med den senaste radion påslagen. Det tar på krafter att surfa runt med radio påslagen…utan jämn dos blodtryckssänkande i kroppen, skenar blodtrycket, kroppen talar till mig genom att jag får huvudvärk, näsblod och känner obehag i bröstet när jag tränar hårt. För att återfå hälsan, kan jag inte surfa runt i ovisshet med radion påslagen…Min energi kan inte ägnas åt sådant som jag inte kan påverka. Livet har inte ens lovat mig nästkommande sekund. Det kommer ingen förvarning från radion om framtiden. Det enkla. Det som känns in..och som inte går att definiera…kemin i tillvaron..det talar med en starkare röst än vad någon röst kan bära fram. Kemin i tillvaron kan inte förmedlas via den finaste kommunikationsradion, fastsatt vid min kropp. Det som är tänkt att ske med livet…det kommer att ske ändå…Ord biter inte på kemin i tillvaron.

Pusselmästaren

.Photo_1484580455022

Nu när livets pussel börjar bli klart tar det allt längre tid för nästkommande pusselbit att komma på plats. Det är naturligt att det är så- det beror inte på min hjärna…men visst…något positivt och unikt döljer sig säkert i ”hålet” i min hjärna 😉 Men när den stora centrala pusselbiten tycks vara funnen och så smått börja hamna rätt i mitt livspussel…då händer något märkligt. Pusselbitar från en svunnen tid börjar visa att de finns. De söker mig. Kanske har de följt mig noga för att själva kunna mogna och anpassa sig för det som de själva trott på hela tiden- föreställningen om att de passar in i pusslet…trots att de inte gjorde det tidigare?! De glömmer att det är jag som är pusselmästaren gällande mitt livspussel. Jag bestämmer! Jag bryr mig inte ett smack om ifall någon skulle anse att jag passar in i deras livspussel….Min tid är för kort. Varje stund är viktig. Mitt livspussel läggs på ett bord. På bordet dyker det upp allt färre bitar som jag inte har sett tidigare. De pusselbitar som försvunnit från bordet där jag lägger mitt livspussel, är borta för mig.Dem som försvunnit från bordet men klättrat tillbaka,förstår jag helt enkelt inte…Hur funkar dem….Vad i helvete vill de! 😉 (Lånade en mening från Sigmund Freud innan han låstes in) Vissa pusselmästare sträcker sig inte endast till att återanvända pusselbitar som tidigare har skadat livspusslet – de låter till och med pusselbiten ifråga tränga sig på plats någonstans trots att passformen inte är perfekt…dessutom accepterar de att pusselbiten fortsätter att vara opålitlig , instabil och riva delar av pusslet titt som tätt…Dessa ynkliga pusselmästare inser inte ens att de inte längre är pusselmästare över sitt egna liv…Någon annan – en annan pusselmästare har kontrollen över livet och denne är dessutom som som en full styrman på ett fartyg….resten av livet fram till skrot kommer att innebära åtskilliga grundstötningar. Varje grundstötning innebär att skada sker. Ett upprivet stål skrov läker inte av sig självt….

Några andra tankar från hålet i min hjärna 😉

DSC_03481

Vi plaskar alla i mörker men somliga av oss följer ljuset i det mörka vattnet.

”En man måste få vara en man. Det ska inte stå ”fitta” i pannan på honom…”. Detta var ett av få viktiga meningar som min näst sista fru förmedlade till mig …som stöd när jag tyckte att jag hade varit för hård. Min kommande sista fru…finns runt mig nu…men vi vet ännu inte om att det blir så. ;-).

Blodprover om några timmar…varje dag är viktig :-).

Lärdom kan ge insikt

DSC04246
Jag kom hem efter jobb, släppte ut hundarna men därefter fick mobiltelefonen mig i sitt grepp…är jag slav under den eller är den något som generar mervärde på lång sikt? Jag minns när jag gjorde värnplikt och skickade blommografering till mig blivande fru på lördagar och för pengar som jag inte hade. Idag skickar man istället ett hjärtan via messenger…bortsett från att det är billigare…är det bättre? Jag tror att jag ”tar in ” människor som jag möter men går det att jämföra med att få ett mess från dem?…-Nej…jag tolkar mer omedvetet vid ett möte än jag ens har kunskap nog för att kunna definiera. Varför låter jag då min mobiltelefon få så stor makt över mig?!
Sannolikt krävs det något extra av kontakt enbart via mess för att kunna upprätthålla och skapa närhet jämfört med ett personligt möte där jag omedvetet tolkar in gester och annat. En dam fick mig att känna en våg av frid och av att ”komma hem”…Hon var gravt medelålders och hade givetvis ingen 17 årings kropp men hennes röst/tonfall/det hon förmedlade via kroppsspråket, fick mig att hamna i ett lugn och harmoni..en känsla av att det är så som det borde kännas ömsesidigt mellan en man och en kvinna. Det var många år sedan jag upplevde samma sak tidigare. -Jo, det är fattigt men är ändå skönt att kunna mötas via mobilen….